Valtuustoaloite, laajennetaan Sipoonkorven kansallispuistoa
Ledamoten Amanda Pasanens motion om att utvidga Sibbo storskogs nationalpark
Beslut
Stadsfullmäktige betraktade motionen som slutbehandlad.
Beslutet stämmer överens med förslaget.
Fullmäktigemotion
Ledamoten Amanda Pasanen och 24 andra ledamöter föreslår i sin motion den 15 februari 2023 att Sibbo storskogs nationalpark utvidgas med följande motivering:
Sibbo storskogs nationalpark hör till de viktigaste skogspärlorna i huvudstadsregionen. Besökarantalet i huvudstadsregionens nationalparker har länge ökat.
Som omväxling till stadslivet längtar människor efter rofyllda platser och natur. När städerna växer ökar också trycket på grönområdena och betydelsen av sådana vidsträckta naturområden som Sibbo storskog för invånarna i huvudstadsregionen. Därför vore det befogat att utvidga Sibbo storskogs nationalpark söderut och skapa en förbindelse från parkens skogbevuxna delar till Östersjön. En utvidgning skulle jämna ut trycket på det populära friluftsområdet och styra rekreationsanvändningen till ett större område, vilket skulle öka hållbarheten.
I Östersundom söder om Sibbo storskog finns många värdefulla naturområden som det vore befogat att ansluta till nationalparken. Det vore särskilt viktigt för naturen att bevara ekologiska förbindelser mellan Sibbo storskog och kustområdena. Naturaområdena vid kusten i Östersundom bör anslutas till nationalparken. Lundarna, fågelvattnen och klipporna i området har konstaterats vara nationellt värdefulla. Många arter som omfattas av fågeldirektivet antingen häckar i området eller rastar där under flyttningstiden och spelar en viktig roll i den lokala faunan. Dessutom har många växt- och djurarter som är sällsynta i huvudstadsregionen påträffats i området. En del av dem är nationellt hotade. Området är också viktigt för forskningen eftersom man har gjort fågeluppföljningar där under en lång period.
En ny delgeneralplan för Östersundom är under arbete. Ett av planens syften är att de ekologiska förbindelserna i området ska beaktas mer omsorgsfullt än i tidigare planer. Det här är ytterligare ett skäl att dryfta en utvidgning av Sibbo storskogs nationalpark.
I motionen föreslås att staden börjar bereda en utvidgning söderut av Sibbo storskogs nationalpark så att de värdefulla naturområdena i Östersundom ansluts till nationalparken och nationalparken får en förbindelse till havet.
Utlåtande
Stadsmiljönämnden har gett ett utlåtande om motionen. Kultur- och fritidsnämnden meddelade att dess utlåtande inte behövs.
Stadsmiljönämnden konstaterar att staden ambitiöst bör utnyttja de möjligheter det än så länge till stor del lantliga planområdet erbjuder i delgeneralplanen för Östersundom, i detaljplaner som baserar sig på denna och i planeringen av grönområden och naturskydd. Den kvalitet och omfattning som bör vara målet i planeringen av stadens naturskydds- och grönområden med väsentliga ekologiska förbindelser är inte längre möjliga i det gamla Helsingfors, bland annat på grund av utrymmesbrist.
Stadsmiljönämnden uppmanar stadsmiljösektorn att planera ett tillräckligt antal nya högklassiga naturskyddsområden i Östersundom och goda ekologiska förbindelser mellan dessa för genomförandeperioden 2025–2034 för naturskyddsområdesprogrammet.
När naturskyddets infrastruktur planeras bör man under slutstadiet bedöma vilka för- och nackdelar en utvidgning av nationalparken skulle få för naturskyddet och rekreationsanvändningen. Om en helhetsbedömning visar att en utvidgning är det bättre alternativet, särskilt för arbetet för att stävja förlusten av biologisk mångfald, bör staden inleda förhandlingar om utvidgningen och behövliga nya marköverlåtelser med miljöministeriet och Forststyrelsen. För att en nationalpark ska kunna inrättas eller utvidgas måste hela det berörda området vara statsägt.
I Sibbo storskog som naturgeografiskt område ingår ett sammanhängande skogsområde på 54 km² norr om Borgåleden. I sin nuvarande omfattning (24 km²) ligger Sibbo storskogs nationalpark i områdets norra del. Avståndet från Borgåleden till Naturaområdet Lunden på Svarta backen och fågelvattnen i Östersundom i söder är 800 meter där det är som kortast väster om Knutersvägen.
I motionen föreslås att nationalparken utvidgas ända till kusten som ett sätt att skydda mer natur, trygga ekologiska förbindelser samt förbättra möjligheterna till rekreation och fördela det slitage som rekreationsanvändningen förorsakar på ett större område. Detta skulle få avsevärda konsekvenser för detaljplaneläggningen, planeringen av naturskyddet och markäganderättsförhållandena mellan staden och staten. Enligt den nya naturvårdslagen från juni 2023 är det nämligen inte längre möjligt att inrätta eller utvidga en nationalpark på ett område som tillhör något annat offentligt samfund än staten. Staden kan inte föra frågan framåt på eget initiativ om inte den statliga miljöförvaltningen ger projektet sitt fulla stöd.
Situationen i delgeneralplanläggningen
Arbetet med en delgeneralplan för Östersundom inleddes 2022. Ett av delgeneralplanläggningens viktigaste syften är att förstärka nätverket av grön- och rekreationsområden i området. Bland annat är det viktigt att trygga en ekologisk förbindelse från Naturaområdet Lunden på Svarta backen och fågelvattnen i Östersundom till Sibbo storskog. Under beredningen av planläggningen har staden utarbetat olika markanvändningsscenarier och gjort konsekvensbedömningar för dem. Utifrån dessa gör staden upp planeringsprinciper som grund för utkastet till delgeneralplan. Stadsmiljönämnden fattar beslut om planeringsprinciperna hösten 2023. Efter det inleds beredningen av planutkastet.
Det aktuella läget i Östersundoms naturskyddsområden
Natura 2000-området vid kusten (Lunden på Svarta backen och fågelvattnen i Östersundom) har tre stora markägare: staten, staden och en privat ägare. Det här Naturaområdet har till största delen redan skyddats genom att inrätta naturskyddsområden. Staden började utarbeta en vård- och användningsplan för fågelvattnen i Östersundom våren 2023. Staden har också gjort naturutredningar i Svarta backens södra del samt på Mellungsbacka strandäng, Borgarstrandsvikens södra strand och Kalkholmen och på så sätt inlett planeringen av naturskyddet i Naturaområdets randområden och intilliggande områden.
Högsta förvaltningsdomstolen har upphävt kommunernas gemensamma generalplan för Östersundom, där det främst var de dåvarande naturskyddsområdena och Naturaområdena som anvisades som skyddsområden.
Staden har som mål att anvisa betydligt fler naturskyddsområden i utkastet till delgeneralplan jämfört med nuläget och att avsevärt öka deras sammanlagda areal. Helsingfors naturskyddsförenings initiativ om fler skyddsområden har utnyttjats i planeringen. Avsikten är att behandla utkastet till delgeneralplan i stadsmiljönämnden år 2024.
Framtida rekreationsstruktur och dess konsekvenser för naturen
De grundläggande principerna för strukturen i delgeneralplanens rekreationsnätverk planeras när utkastet till detaljplan utarbetas. Dess stomme utgörs av nuvarande och framtida naturskyddsområden och de gröna korridorer i rekreationsområden som tas upp i landskapsplanen för Östersundom.
Som en del av helhetsbedömningen av konsekvenserna för naturen har staden låtit en konsult bedöma konsekvenserna för fåglar i alla fyra områden för vilka delgeneralplaner för närvarande bereds (Östersundom, Vårdö, Viksstranden-Lahtisleden och Österleden). I Östersundom bedömdes vilka konsekvenser olika scenarier med varierande invånarantal och bebyggd areal skulle få för det lokala fågelbeståndet. Scenarier där invånarantalet och den bebyggda arealen ökar avsevärt bedömdes få betydande konsekvenser, särskilt om den ökning av rekreationsanvändningen som också följer inte kan styras på ett effektivt sätt. Det här beror framför allt på att de fåtaliga fågelarter som är värdefullast från skyddssynpunkt är känsliga för en ökning av friluftslivet, som delvis är oberoende av invånarantalet. Fågelarter med ett stort individantal lider minst av scenarier där man bygger effektivt på en liten areal.
Bedömningen gjordes i början av planeringen, vilket betyder att indelningen av områdets rekreationsnätverk enligt funktion, olika sätt att styra rekreationsanvändningen och de kommande naturskyddsområdenas omfattning inte kunde beaktas. Dessa faktorer är avgörande i bedömningen av trycket på och konsekvenserna för naturområdena. Bedömningen baserar sig dessutom på scenarier som gjorts upp för att fastställa planeringsprinciperna och som i sig inte fastställer de kommande byggnads- eller rekreationsområdenas faktiska omfattning eller gränser. Därför kommer konsekvensbedömningen att fortsätta under planeringen av utkastet till delgeneralplan efter att planeringsprinciperna har slagits fast.
Konsekvenserna för andra grupper av organismer korrelerar mer direkt med den areal där markanvändningen ändras. Det här gäller även vissa naturtyper. Till skillnad från exempelvis moskogar och hällar kan viktiga särdrag hos myrmarker, andra våtmarker och vattendrag gå förlorade också på grund av ändringar i avrinningsområdet.
Nationalpark eller annat skyddsområde?
Oberoende av vilken besittningsform naturskyddsområdet får visar konsekvensbedömningarna att det kommer att bli mycket svårt att skydda de viktigaste genom direktiv skyddade häckande fågelarterna när rekreationsanvändningen ökar. För att säkerställa att framför allt nattskärra och järpe fortsättningsvis kan häcka i området kan det bli nödvändigt med stränga åtgärder för att begränsa var besökarna kan röra sig. Exempelvis kan det bli förbjudet att vika av från stigarna i skogs- och bergsterräng under häckningstiden. Alternativt kan riktade skyddsåtgärder behövas, till exempel radioövervakning av individer eller att man letar fram och skyddar bon. Det här står delvis i strid med att staden har som mål att utvidga sina friluftsområden och göra dem tillgängligare. Man måste emellertid beakta att såväl största delen av besökarna som skyddsmålen för fåglar och andra naturvärden betjänas väl av ett bra nätverk av stigar och instruktioner om var man får röra sig.
Markägande
Helsingfors stad överlät sammanlagt cirka 16 km² mark i Sibbo storskogs naturgeografiska område till staten under åren 1991–2011. En eventuell utvidgning av nationalparken eller inrättandet av ett annat slags skyddsområde anknyter till arbetet med delgeneralplanen för Östersundom och stadens naturskyddsprogram. Under arbetet med dessa planeras var naturskydds- och grönområdena ska ligga och hur de ska förhålla sig till den övriga markanvändningen. Staden måste dessutom förhandla med staten om markägandet för att en nationalpark ska kunna inrättas. Helsingfors stad äger cirka sammanlagt 16 km² mark i Östersundom. Staden har förvärvat mark i området sedan kring år 1960.
Behandling av ärendet
Nämnden gjorde följande enhälliga tillägg till föredragandens förslag: Stadsmiljönämnden uppmanar stadsmiljösektorn att inleda diskussioner med staten om en utvidgning av Sibbo storskogs nationalpark vid en lämplig tidpunkt.
Förslaget stämmer överens med stadsmiljönämndens utlåtande.
Enligt 30 kap. 11 § i förvaltningsstadgan behandlar stadsfullmäktige svar på en motion som undertecknats av minst 25 ledamöter. Stadsstyrelsens svar ska föreläggas stadsfullmäktige inom åtta månader från att motionen väckts.
Kaupunginhallitus 21.08.2023 § 496
Päätös
Kaupunginhallitus esitti kaupunginvaltuustolle seuraavaa:
Kaupunginvaltuusto katsoo aloitteen loppuun käsitellyksi.
Esittelijä
Lisätiedot
Tanja Sippola-Alho, kaupunginsihteeri, puhelin: 09 310 36154
Kaupunkiympäristölautakunta 13.06.2023 § 347
Lausunto
Kaupunkiympäristölautakunta antoi seuraavan lausunnon kaupunginhallitukselle valtuutettu Amanda Pasasen ym. valtuustoaloitteesta laajentaa Sipoonkorven kansallispuistoa:
15.2.2023 tehdyssä valtuutettu Amanda Pasasen ja 24 muun valtuutetun valtuustoaloitteessa esitetään, että Sipoonkorven kansallispuistoa laajennettaisiin etelään siten, että Östersundomin rannikolla sijaitsevat Natura-alueet liitetään osaksi kansallispuistoa, huomioiden Östersundomin arvokkaat luontoalueet ja tärkeät ekologiset yhteydet Sipoonkorven ja Itämeren rannikon välillä. Aloitteella tavoitellaan, että kansallispuiston laajentaminen tasaisi suositun ulkoilualueen käyttöpainetta ja ohjaisi virkistyskäyttöä laajemmalle alueelle.
Kaupunkiympäristölautakunta totesi, että Östersundomin osayleiskaavassa, siihen pohjautuvissa asemakaavoissa ja kaupungin viheralue- ja luonnonsuojelusuunnittelussa on syytä kunnianhimoisesti hyödyntää pääosin vielä maaseutumaisen suunnittelualueen tarjoamia mahdollisuuksia. Luonnonsuojelu- ja viheralueiden verkostoa siihen olennaisesti kuuluvine ekologisine yhteyksineen tulee suunnitella sellaiseen laatutasoon ja laajuuteen, jolle vanhan Helsingin alueella ei enää ole tilaa ja mahdollisuuksia.
Kaupunkiympäristölautakunta kannusti kaupunkiympäristön toimialaa suunnittelemaan luonnonsuojelualueohjelman toteutuskaudelle 2025−34 Östersundomiin riittävän määrän uusia laadukkaita luonnonsuojelualueita ja alueiden välille hyvät ekologiset yhteydet.
Luonnonsuojelun infrastruktuurin suunnittelun loppuvaiheessa tulee arvioida kansallispuiston laajennuksen edut ja haitat luonnonsuojelulle ja virkistyskäytölle. Jos kansallispuistovaihtoehto arvioidaan kokonaisarviossa ja etenkin luontokadon torjunnan kannalta paremmaksi, siitä ja siihen liittyvistä uusista maanluovutuksista tulee aloittaa neuvottelut ympäristöministeriön ja Metsähallituksen kanssa. Kansallispuiston perustaminen tai laajentaminen vaatii sen, että kyseinen alue on kokonaan valtion omistuksessa.
Sipoonkorpi luonnonmaantieteellisenä alueena kattaa 54 km² yhtenäistä metsää Porvoonväylän pohjoispuolella. Nykyinen Sipoonkorven kansallispuisto (24 km²) sijaitsee tämän alueen pohjoisosassa. Etäisyys Porvoonväylältä Mustavuoren lehdon ja Östersundomin lintuvesien Natura-alueelle etelässä on lyhimmillään 800 metriä Knutersintien länsipuolella.
Aloitteessa esitetään kansallispuiston laajentamista rannikolle asti keinona suojella lisää luontoa, turvata ekologisia yhteyksiä ja parantaa virkistysmahdollisuuksia ja jakaa virkistyskäytön tuomaa kulutusta laajemmalle alueelle. Toteutuessaan aloitteella olisi myös merkittäviä vaikutuksia kaavoitukseen, luonnonsuojelusuunnitteluun sekä kaupungin ja valtion välisiin maanomistussuhteisiin. Kesäkuussa voimaan tulevan uuden luonnonsuojelulain mukaan kansallispuiston perustaminen tai laajentaminen ei näet enää ole mahdollista muiden julkisyhteisöjen kuin valtion maille. Kaupunki ei pysty toimimaan asiassa oma-aloitteisesti ilman valtion ympäristöhallinnon täyttä tukea hankkeelle.
Kaupunkiympäristölautakunta kannusti kaupunkiympäristön toimialaa avaamaan keskustelut valtion kanssa Sipoonkorven kansallispuiston laajentamisesta tarkoituksenmukaisessa ajankohdassa.
Osayleiskaavoituksen tilanne
Östersundomin osayleiskaavoitus käynnistyi vuonna 2022. Yhtenä keskeisenä tavoitteena osayleiskaavoitukselle on määritelty viher- ja virkistysverkoston vahvistaminen alueella. Merkittävä on mm. ekologisen yhteyden turvaaminen Mustavuoren lehto - Östersundomin lintuvedet -Natura-alueelta Sipoonkorpeen. Kaavoituksen valmisteluvaiheessa on laadittu erilaisia maankäyttöskenaarioita ja tehty niiden vaikutusten arviointia. Näiden perusteella laaditaan suunnitteluperiaatteet kaavaluonnoksen pohjaksi. Suunnitteluperiaatteet tuodaan kaupunkiympäristölautakunnan päätettäväksi syksyllä 2023, jonka jälkeen aloitetaan kaavaluonnoksen valmistelu.
Luonnonsuojelun ajankohtainen tilanne Östersundomin alueella
Kuten aloitteessa todetaan, Östersundomin kahden Natura-alueen eli Sipoonkorven sekä Mustavuoren lehdon ja Östersundomin lintuvesien luontoarvot ovat monipuolisia ja valtakunnallisesti merkittäviä. Myös monet näiden alueiden väliset metsät ja muut luontotyypit ovat arvokkaita toisaalta sinänsä, toisaalta myös sijaintinsa ja tarjoamiensa ekologisten yhteyksien vuoksi.
Rannikon Natura-alueella (Mustavuoren lehto ja Östersundomin lintuvedet) on kolme suuromistajaa: valtio, kaupunki ja yksityinen Westerkullan kartano. Tämä Natura-alue on jo valtaosin suojeltu luonnonsuojelualueita perustamalla. Kaupunki on tänä keväänä aloittanut Östersundomin lintuvesien hoito- ja käyttösuunnitelman laatimisen. Myös kyseisen Natura-alueen reunaosien ja siihen läheisesti liittyvien alueiden luonnonsuojelusuunnittelu on aloitettu luontoselvitysten laatimisella Mustavuoren eteläosassa, Mellunmäen luhdalla, Porvarinlahden etelärannalla ja Kalkkisaaressa.
Korkeimman hallinto-oikeuden hylkäämässä Östersundomin kuntien yhteisessä yleiskaavassa oli osoitettu suojelualueina pääsääntöisesti silloiset olevat luonnonsuojelualueet ja Natura-alueet.
Tavoitteena on, että vireillä olevan osayleiskaavan luonnoksessa osoitetaan nykytilaan verrattuna huomattavasti useampia luonnonsuojelualueita ja että niiden yhteispinta-ala kasvaa merkittävästi. Helsingin luonnonsuojeluyhdistyksen suojelualueiden lisäämistä koskevaa aloitetta on käytetty apuna suunnittelussa. Osayleiskaavan luonnos on tarkoitus tuoda kaupunkiympäristölautakunnan käsittelyyn vuoden 2024 aikana.
Tuleva virkistysrakenne ja sen luontovaikutukset
Osayleiskaavan virkistysverkoston rakenteen perusperiaatteet suunnitellaan kaavaluonnosvaiheessa. Nykyiset ja tulevat luonnonsuojelualueet ja Östersundomin maakuntakaavan mukaiset virkistysalueiden vihersormet ovat sen runko-osia.
Kaikkia neljää valmisteilla olevaa osayleiskaava-aluetta varten (Östersundomin lisäksi Vartiosaari, Viikinranta-Lahdenväylä ja Länsiväylä) teetettiin luontovaikutusten kokonaisarviointia varten erillisenä konsulttityönä lintuvaikutusten arviointi. Östersundomin osalta arvioitiin erilaisten asukasmäärien ja rakennetun alueen laajuuksien vaikutuksia alueen linnustoon. Vaikutukset arvioitiin merkittäviksi sellaisissa tapauksissa, joissa alueen asukasmäärä ja rakennetun alueen laajuus kasvavat huomattavan paljon nykyisestä, erityisesti mikäli samanaikaisesti kasvavaa virkistyskäyttöä ei kyetä ohjaamaan tehokkaasti. Syynä tähän oli etenkin se, että vähälukuiset ja suojelunäkökulmasta arvokkaimmat lintulajit ovat herkkiä lisääntyvälle retkeilylle, joka on osittain asukasmäärästä riippumatonta. Runsaslukuiset lintulajit kärsivät vähiten tappioita niissä rakentamisen malleissa, jotka toteutetaan tehokkaasti pienellä pinta-alalla. Arviointi on tehty suunnittelun alkuvaiheessa, eikä siinä ole voitu vielä huomioida alueen virkistysverkoston toiminnallista jaottelua, virkistyskäytön ohjaamisen keinoja tai tulevien uusien luonnonsuojelualueiden laajuutta. Nämä ovat olennaisia tekijöitä, kun arvioidaan luontoalueille kohdistuvaa käyttöpainetta ja vaikutuksia. Arviointi on lisäksi tehty suunnitteluperiaatteiden määrittämistä varten laadittujen skenaarioiden pohjalta, jotka eivät vielä määritä rakentamis- tai virkistysalueiden laajuutta tai rajautumista. Tämän vuoksi vaikutusten arviointia tullaan jatkamaan suunnitteluperiaatepäätöksen jälkeen tehtävän osayleiskaavaluonnoksen suunnittelun yhteydessä.
Muiden eliöryhmien osalta luontovaikutusten laajuus näyttäytyy suoraviivaisemmin suhteessa maankäytön muutoksen pinta-alaan. Tämä pätee myös osaan luontotyyppejä. Toisin kuin esimerkiksi kangasmetsät tai kalliot, voivat suot, muut kosteikot ja virtavedet menettää tärkeitä ominaispiirteitään myös valuma-alueella tapahtuvien muutosten vuoksi.
Kansallispuisto vai muu suojelualue?
Päädyttiinpä luonnonsuojelualueiden hallintomuodoissa mihin ratkaisuun tahansa, on vaikutusarvioiden valossa varsinkin pesimälinnuston keskeisten direktiivilajien suojelu virkistyskäytön kasvaessa erittäin vaativaa. Etenkin kehrääjän ja pyyn säilyminen alueen pesimälinnustossa voi edellyttää tiukkoja kulunohjaustoimia, kuten pesimäaikaista polkupakkoa metsä- ja kalliomaastossa tai aivan uusia innovaatioita, kuten yksilöiden radioseurantaan ja pesien etsintään ja suojaamiseen perustuvaa täsmäsuojelua. Tämä on jossakin määrin ristiriidassa retkeilyalueiden laajentamista ja saavutettavuutta koskevan tavoitteen kanssa. On kuitenkin otettava huomioon, että hyvä polusto ja kulunohjaus palvelevat hyvin valtaosaa retkeilijöistä sekä linnuston ja muiden luontoarvojen suojelutavoitteita samaan aikaan.
Maanomistus
Helsingin kaupunki on vuosina 1991−2011 luovuttanut valtiolle yhteensä noin 16 km² alueita Sipoonkorven luonnonmaantieteelliseltä alueelta. Mahdollinen kansallispuiston laajennus tai muun suojelualueen perustaminen kytkeytyy Östersundomin osayleiskaavan sekä luonnonsuojeluohjelman laadintaan, joiden yhteydessä suunnitellaan luonnonsuojelu- ja viheralueiden sijoittuminen sekä suhde muuhun maankäyttöön. Lisäksi kansallispuiston perustaminen edellyttää neuvotteluja maanomistuksesta valtion kanssa. Helsingin kaupunki omistaa noin 16 km² maata Östersundomissa kokonaisuudessaan. Alueet on hankittu noin vuodesta 1960 nykyhetkeen ja maiden yhteenlaskettu kauppahinta on ilman indeksikorjauksia tasoa 150 milj. euroa.
Käsittely
Vastaehdotus:
Amanda Pasanen: Lisätään lausuntoehdotukseen seuraava kappale: "Kaupunkiympäristölautakunta kannustaa kaupunkiympäristön toimialaa avaamaan keskustelut valtion kanssa Sipoonkorven kansallispuiston laajentamisesta tarkoituksenmukaisessa ajankohdassa."
Kannattaja: Mia Haglund
Kaupunkiympäristölautakunta päätti yksimielisesti hyväksyä Amanda Pasasen vastaehdotuksen mukaan muutetun ehdotuksen.
06.06.2023 Pöydälle
Esittelijä
Lisätiedot
Raimo Pakarinen, ympäristötarkastaja, puhelin: 09 310 31534
Anne Karlsson, tiimipäällikkö, puhelin: 09 310 37444
Katri Backman, yleiskaavasuunnittelija, puhelin: 09 310 37840
Laura Vallinkivi, maankäyttöinsinööri, puhelin: 09 310 20859
Detta beslut publicerades 07.09.2023
FÖRBUD MOT SÖKANDE AV ÄNDRING
Ändring i beslutet får inte sökas eftersom beslutet gäller beredning eller verkställighet.
Tillämpat lagrum: 136 § i kommunallagen
Föredragande
Mer information fås av
Tanja Sippola-Alho, stadssekreterare, telefon: 09 310 36154