Kårkulla kuntayhtymän perussopimuksen muutos, Kårkulla kuntayhtymä

Stadsstyrelsen gav Kårkulla samkommun följande utlåtande om ändring av dess grundavtal:

Helsingfors stad anser att det inte finns skäl att ändra grundavtalet för samkommunen på grund av den social- och hälsovårdsreform som är under beredning och att ändringen av grundavtalet inte heller annars har motiverats på ett godtagbart sätt.

Social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet och finansministeriet har 15.6.2020 begärt utlåtande (VN/8871/2019) senast 25.9.2020 om utkastet till regeringens proposition med förslag till lagstiftning om reformerna av social- och hälsovården samt ordnandet av räddningsväsendet och om inrättandet av landskap. Om vårdreformen realiseras kommer den att förändra Kårkulla samkommuns ställning väsentligt. I och med reformen är det meningen att man ska upplösa de samkommuner som är avsedda för sjukvårdsdistrikten och för specialomsorgsdistrikten för utvecklingsstörda, varvid verksamheten i Kårkulla samkommun som en separat samkommun upphör. Enligt 54 § i förslaget till införandelag ska det föreskrivas att Kårkulla samkommuns uppgifter, fastigheter och lokaler ska överföras till vårdlandskapet.

I en skrivelse från samkommunen nämns dröjsmålet med vårdreformen som den enda motiveringen till att ändra grundavtalet. Samkommunen har tillfrågats om detaljerade motiveringar till ändringarna, men inga detaljerade motiveringar har lämnats in. Samkommunen har meddelat att det rör sig om tekniska preciseringar. Trots begäran har det heller inte lämnats in någon jämförande version av de ändrade punkterna i grundavtalet. Det framgår inte av handlingarna att samkommunens styrelse i enlighet med ordinarie beredningspraxis skulle ha behandlat eller motiverat behovet av att ändra grundavtalet.

Ändringen av grundavtalet handlar inte enbart om en teknisk uppdatering. Samkommunens uppgift och verksamhetsidé ska enligt handlingarna ändras så att samkommunen i fortsättningen kan ordna tjänster på svenska för befolkningen i sina medlemskommuner och också andra tjänster på svenska än tjänster i enlighet med lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977), även för andra än medlemskommunernas invånare. Dessa tjänster skulle inte begränsas på något sätt och skulle inte heller få någon annan finansieringsmetod än de lagstadgade tjänsterna. Därefter skulle samkommunen kunna producera vilka som helst tjänster på svenska inom hela landet. Enligt 57 § 2 mom. i kommunallagen kan en medlemskommun vid lagstadgat samarbete dock inte utan sitt samtycke åläggas att delta i skötseln av nya frivilliga uppgifter och i kostnaderna för dem.

Dessutom föreslås i grundavtalet en ny avtalspunkt enligt vilken grundavtalet kan ändras om minst två tredjedelar av medlemskommunerna understöder en ändring och deras sammanlagda antal svenskspråkiga invånare är minst hälften av det sammanräknade antalet svenskspråkiga invånare i samtliga medlemskommuner, beräknat enligt § 6 i detta grundavtal. Det nuvarande grundavtalet innehåller inga bestämmelser om ändring av avtalet, varför man tillämpar kommunallagen vid ändringar av avtalet. Enligt 57 § i kommunallagen kan grundavtalet ändras, om minst två tredjedelar av medlemskommunerna understöder en ändring och deras invånarantal är minst hälften av det sammanräknade invånarantalet i samtliga medlemskommuner. För närvarande är ändringar av grundavtalet inte bundna av antalet svenskspråkiga invånare.

Helsingfors stad anser inte att det är ändamålsenligt att ändra grundavtalet och anser att tidsplanen för behandlingen av lagförslagen om social- och hälsovårdsreformen inte hindrar samkommunen från att handla i enlighet med det nuvarande grundavtalet.