Valtuustoaloite, liikennekilpien riittävästä korkeudesta, jotta kaupunki olisi turvallinen kaikille

Stadsmiljönämden gav stadsstyrelsen följande utlåtande:

Vägtrafiklagstiftningen föreskriver om vägmärkens placering i läng-, höjd- och sidled av gatan. Enligt Statsrådets förordning om användningen av trafikanordningar: ”Om inte något annat föreskrivs nedan, ska det understa vägmärkets nedre kant vara 1,5–3,2 meter ovanför körbanans yta, på gång- och cykelbanor likväl 2,2–3,2 meter ovanför deras yta.” Det finns några undantag till denna allmänna regel. Om dessa föreskrivs i förordningen separat vid ifrågavarande vägmärke.

Målet är att använda så lite vägmärken som möjligt. Enligt förordningen får bl.a. förbuds- och begränsningsmärken inte användas om vägtrafiklagens bestämmelser också annars kräver att motsvarande förbud eller begränsning följs. Helsingfors stads utgångspunkt är också att inte använda vägmärken som lagen inte direkt förutsätter.

Trots detta finns det mycket vägmärken i stadens gatubild och en del av dem är uppsatta på fel höjd, oftast för lågt ner. Oprecist uppsatta vägmärken dyker upp i gatubilden under alla arbetsskeden: nybygge, återställande av tillfälliga trafikarrangemang och i underhållsskedet när trafikanordningar uppdateras.

Den nya vägtrafiklagen trädde i kraft 1.6.2020. Bilderna på vägmärkena förenklades och tekniska förändringar gjordes för att förbättra läsbarheten och göra märkena lättare att förstå. Lagstiftningen innehåller övergångsbestämmelser rörande uppsättning av de nya märkena. En del märkesändringar skulle utföras omedelbart men majoriteten av vägmärkena gavs en tio års övergångsperiod för att balansera ut den nya lagens kostnadseffekter för väghållaren. De befintliga vägmärkenas höjdposition kontrolleras i samband med att den nya lagens vägmärken sätts upp. Detta är det mest kostnadseffektiva sättet att korrigera tidigare brister i uppsättningen av vägmärken inom ramarna för det anslag som finns att tillgå. I nya gatubyggen och underhållsuppdrag skärps övervakningen så att vägmärkena sätts upp i enlighet med lagstiftningen och planeringsanvisningarna. De ur trafiksäkerhetssynpunkt mest kritiska felen korrigeras genast när de upptäcks.